Fläktar klassificeras i två typer: axiella och radiella, baserat på luftflödets riktning under drift. En axialfläkt driver luft i samma riktning som axeln, därav namnet. En radiell fläkt å andra sidan driver luft i en riktning vinkelrät mot axeln (radial), därav namnet.
Axialflödesfläktar är ytterligare kategoriserade i stora, medelstora och små modeller. Lämplig fläkt bör väljas baserat på den avsedda användningen.
Generellt är stora axialfläktar främst lämpliga för avgaser i dammiga miljöer eller stenbrottsmiljöer; medelstora -axialfläktar används främst för inomhusventilation och värmeavledning, till exempel i spannmålssilor; och små axialfläktar används främst för ventilation och värmeavledning i mekanisk utrustning, såsom elskåp.
Eftersom lufttrycket i traditionella turbinfläktar inte genereras i den centrala delen av fläkten utan snarare genom rotation av fläktbladen, blåser inget luftflöde ner under axeln, oavsett fläkthastighet. Området under fläktaxeln är dock kärnan i värmealstringen och den huvudsakliga värmekällan. Denna situation skapar en inneboende brist i traditionella axialfläktar: luftflödet blockeras av motorn, vilket hindrar den från att nå den centrala delen av fläkten smidigt, vilket skapar en "död vinkel". Förekomsten av denna döda vinkel leder till högre temperaturer i radiatorns kärna, vilket påverkar den totala kylningsprestanda. För att lösa detta problem utvecklades radialfläktar med centrifugaltyp.
